Jag tänker på tiggeri
Jag har varit på semester i Kap Verde. Ett mycket speciellt land, otroligt vackert och otroligt fult, som jag inbillar mig att fattiga länder ofta är. Tillbakakommen får en mängd vardagliga företeelser nya betydelser.
Igår till exempel på T-banan gick en av de vanliga utländska männen runt och lade ut lappar på sätena för att möjligen kunna inkassera lite pengar. På lappen stod att han var ensam med två flickor. Han fru var död och han behövde hjälp för att klara sig och barnen. Fick inget från soc.
Min första reaktion var den gamla socialassistentens: Men varför skulle han inte få socialbidrag? Har familjen fått beslut om att de inte får stanna i Sverige? Söker han inte jobb?
Min andra reaktion var kommunikatörens: Han skulle haft en bild där barnens mamma var med. Då hade vi tydligare föreställt oss tomheten efter en älskad hustru och mor och levt oss in i hur svårt familjen har det nu.
Min tredje reaktion var resenärens: På Kap Verde såg jag aldrig någon som tiggde. Jag såg rastakillar, skräniga souvenirförsäljare, vackra unga servitriser, barn i skoluniformer, envetna taxichaufförer och gamla kvinnor som hängde tvätt. Men inga tiggare.
Sen kom mannen förbi igen och samlade ihop sina lappar. Jag såg inte att han fick några pengar. Jag gav mina till en annan man som sa att han inte hade någonstans att sova och att det är kallt på nätterna. Det kunde jag leva mig in i.
www.ordochhandling.se